Det nya livet.
Ett nytt liv har börjat. Ett liv av hälsosam diet och träning, ett sundare liv. Jag gillar't inte, för det är tråkigt och maten smakar trä och benen darrar och svetten rinner när man sitter på spinningcykeln och räknar ned sekunderna av lidande. Men det känns nödvändigt.
Jag har lossat fyra kilo på tio dagar. Och det är ju bra. Men det är tråkigare, allt. Mer tomt, utan allt det underbart dåliga.
Om två dagar far vi på semester. Där får jag inte dricka den där ljuvliga kaffedrinken, den som har en kula glass i sig, som långsamt sammansmälter med den iskalla kaffelatten - den ultimata sommar-kaffe-upplevelsen.
Ja - till java
GI-Guden
För att komma lite i form innan resan använder jag mig av en sjuk diet som jag hatar innerligt! I dag såg menyn ut som följer:
Frukost
En (1) grapefrukt, kaffe UTAN mjölk, ett glas citronvatten
Lunch
200 gram stekt torsk, grönsallad
Middag
Blandad fruktsallad och 1 1/2 dl naturell yoghurt
Jag blir nedstämd av den här (icke) kosten, och förhoppningsvis också mycket smal snabbt.
Dieten kallas för GI-kickstart. Vissa verkar bli helt GI-frälsta och tala om att deras liv har förändrats till något mycket bättre sedan de slutat äta kolhydrater (underbara, älskade kolhydrater). En på jobbet verkar alldeles salig över konceptet och talar om hur mycket hon förtjänar denna GI-livsstil. Jag tycker att hon (och jag) förtjänar så mycket mer - exempelvis: schwezernötchoklad, kaffe-latte - hell, bara en liten ynka potatis till fisken. Jag tycker att bara mycket dumma och elaka människor verkligen förtjänar den hårda och fördömande GI:n.
Kanske är man lite självdestruktiv om man gillar att äta trist och ensidig kost, som tar lång tid och tugga och inte ger något somhelst glädjerus. Eller så känner de GI-frälsta ett behov av att fylla sina liv med mening, något att sträva efter, en ledstjärna i den trista vardagstillvaron. Kanske hade de svalt Jehovas fina budskap om vittnena hade knackat på just då när de sedemera GI-frälsta människorna var som allra mest öppna för något nytt - en ny och sundare livsstil.
Men jag kommer att fullfölja dieten, i totalt två veckor, eftersom jag genomgår den tillsammans med två kollegor. Jag är tyvärr en tävlingsmänniska.
Nu slutar dag fyra och jag är mycket olycklig och hungrig. Och jag ser faktiskt fram emot de två kokta äggen jag får till frukost när jag vaknar. Om jag vaknar.
lite inspirerad av den röda dagen till ära
I dag demonstrerade vi, som sig bör, för solidaritet, jämlikhet och rättivsa. Visst är det roligt att skråla rimmande ordvitsar i korus med andra likasinnade, men jag efterlyser ett starkare engagemang, mer provokation - mer UMF, under dylika tillställningar. Det krävs slagord som förmedlas med distinktion och okuvlig styrka - som väcker sant engagemang och kämparanda!
I dagsläget viskas tvetydiga liknelser fram i mikrofoner med skorriga förstärkare. Och folk som tagit sig ned till torget främst för att äta mjukglass i den första vårsolen och alldeles sekundärt för att se på demonstrationsspektaklet, avfärdar vänstern som flummiga manchesterkavajtyper som förfäktar förlegade ideal, från en svunnen tid.
Dagens västerrörelse måste bli bättre på att på ett rättframt och avskalat sätt upplysa om dagens orättvisor.
Det handlar om att skapa ett allmänt förankrat motstånd mot utförsäljningen av den svenska välfärden (där skolor och sjukhus blir till vinstdrivande företag där de socialt och folkhälsomässigt dyrköpta intäkterna placeras i avlägsna skatteparadis).
Det handlar om att bilda opinion mot att skatter sänks och att ersättningar och stöd för de allra mest utsatta i samhället dumpas.
Det handlar om att skapa debatt om den så kallade valfriheten (det vill säga: rätten att välja mellan vinstdrivande skolor och profithungriga hemtjänstutförare). Valfrihet är säkert underbart, under förutsättning att alla medborgare har samma villkor att välja det bästa för dem. Och så är det inte idag. I Sverige har inte alla medborgare samma ekonomiska och sociala förutsättningar att välja rätt för nå sin bästa förmåga. Därför är nyliberalismen en utopi och talet om valfrihet får en lätt touch av cynism. För mig är valfrihet synonymt med orättvisa - ett system som underhåller de priviligerade samhällsmedborgarnas möjligheter att förse sig med "det goda livet" på resten av befolkningens bekostnad.
Ordet samhälle betyder gemenskap. Samhällets främsta uppgift är att motverka att människor värderas olika och ges olika möjligheter till utveckling beroende på sin etnicitet, sitt kön, sin sexualitet, sin fysiska och psykiska funktionsförmåga och sin klasstillhörighet.
Under pågående kamp för jämlikhet, åligger det samhället att lindra orättivsorna som finns mellan människor och grupper - detta genom en gemensamt finansierad välfärd som erbjuder ALLA någotsånär liknande chanser att utvecklas enligt sin bästa potential.
