lite inspirerad av den röda dagen till ära

I dag demonstrerade vi, som sig bör, för solidaritet, jämlikhet och rättivsa. Visst är det roligt att skråla rimmande ordvitsar i korus med andra likasinnade, men jag efterlyser ett starkare engagemang, mer provokation - mer UMF, under dylika tillställningar. Det krävs slagord som förmedlas med distinktion och okuvlig styrka - som väcker sant engagemang och kämparanda!

I dagsläget viskas tvetydiga liknelser fram i mikrofoner med skorriga förstärkare. Och folk som tagit sig ned till torget främst för att äta mjukglass i den första vårsolen och alldeles sekundärt för att se på demonstrationsspektaklet, avfärdar vänstern som flummiga manchesterkavajtyper som förfäktar förlegade ideal, från en svunnen tid.

Dagens västerrörelse måste bli bättre på att på ett rättframt och avskalat sätt upplysa om dagens orättvisor.

Det handlar om att skapa ett allmänt förankrat motstånd mot utförsäljningen av den svenska välfärden (där skolor och sjukhus blir till vinstdrivande företag där de socialt och folkhälsomässigt dyrköpta intäkterna placeras i avlägsna skatteparadis).

Det handlar om att bilda opinion mot att skatter sänks och att ersättningar och stöd för de allra mest utsatta i samhället dumpas.

Det handlar om att skapa debatt om den så kallade valfriheten (det vill säga: rätten att välja mellan vinstdrivande skolor och profithungriga hemtjänstutförare). Valfrihet är säkert underbart, under förutsättning att alla medborgare har samma villkor att välja det bästa för dem. Och så är det inte idag. I Sverige har inte alla medborgare samma ekonomiska och sociala förutsättningar att välja rätt för nå sin bästa förmåga. Därför är nyliberalismen en utopi och talet om valfrihet får en lätt touch av cynism. För mig är valfrihet synonymt med orättvisa - ett system som underhåller de priviligerade samhällsmedborgarnas möjligheter att förse sig med "det goda livet" på resten av befolkningens bekostnad.

Ordet samhälle betyder gemenskap. Samhällets främsta uppgift är att motverka att människor värderas olika och ges olika möjligheter till utveckling beroende på sin etnicitet, sitt kön, sin sexualitet, sin fysiska och psykiska funktionsförmåga och sin klasstillhörighet. 

Under pågående kamp för jämlikhet, åligger det samhället att lindra orättivsorna som finns mellan människor och grupper - detta genom en gemensamt finansierad välfärd som erbjuder ALLA någotsånär liknande chanser att utvecklas enligt sin bästa potential.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0