GI-Guden

Om tio dagar börjar min semester. Ledigheten kommer att pågå i tre veckor. Två av de tre veckorna kommer att tillägnas sol och bad på varmare ställe.

För att komma lite i form innan resan använder jag mig av en sjuk diet som jag hatar innerligt! I dag såg menyn ut som följer:

Frukost
En (1) grapefrukt, kaffe UTAN mjölk, ett glas citronvatten
Lunch
200 gram stekt torsk, grönsallad
Middag
Blandad fruktsallad och 1 1/2 dl naturell yoghurt

Jag blir nedstämd av den här (icke) kosten, och förhoppningsvis också mycket smal snabbt.

Dieten kallas för GI-kickstart. Vissa verkar bli helt GI-frälsta och tala om att deras liv har förändrats till något mycket bättre sedan de slutat äta kolhydrater (underbara, älskade kolhydrater). En på jobbet verkar alldeles salig över konceptet och talar om hur mycket hon förtjänar denna GI-livsstil. Jag tycker att hon (och jag) förtjänar så mycket mer - exempelvis: schwezernötchoklad, kaffe-latte - hell, bara en liten ynka potatis till fisken. Jag tycker att bara mycket dumma och elaka människor verkligen förtjänar den hårda och fördömande GI:n.

Kanske är man lite självdestruktiv om man gillar att äta trist och ensidig kost, som tar lång tid och tugga och inte ger något somhelst glädjerus. Eller så känner de GI-frälsta ett behov av att fylla sina liv med mening, något att sträva efter, en ledstjärna i den trista vardagstillvaron. Kanske hade de svalt Jehovas fina budskap om vittnena hade knackat på just då när de sedemera GI-frälsta människorna var som allra mest öppna för något nytt - en ny och sundare livsstil.

Men jag kommer att fullfölja dieten, i totalt två veckor, eftersom jag genomgår den tillsammans med två kollegor. Jag är tyvärr en tävlingsmänniska.

Nu slutar dag fyra och jag är mycket olycklig och hungrig. Och jag ser faktiskt fram emot de två kokta äggen jag får till frukost när jag vaknar. Om jag vaknar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0