Stefan Sundström
Såg Stefan Sundström i en dokumentär som hette: "Undvik räta vinklar" och kom på att jag glömt hur mycket jag älskar honom! Måste återuppta dyrkan. Oturligt att han just nu har sabbatsår.
Stefan har anammat det hållbara existerandet och lever lite som ett snällt troll i ett hus vid skogens slut, med solceller på taket, frigående höns och tomat- och tobaksodlingar i trädgården. Nu frågar du dig: men vad är det egentligen för skillnad mellan Steffe och Shirly Maclaine? Båda lever de långsiktigt med alternativa energikällor och självförsörjning på tomten, samtidigt som de profiterar duktigt på sin politiska/andliga övertygelse och sin (priviligerade) livsstil. Men det finns en avgörande skillnad mellan dessa två - Stefan tjänar inga pengar på sina skivor (senaste plattan inbringade åtta tusen kronor i reda pengar) och han framför sina, minst sagt, kontroversiella proggvisor på bibliotek, på fackföreningssammankomster, på torg och på små visfestivaler (trots att han hans populäritet inte är helt obetydlig) - för att gå runt, för att överleva - men främst för att väcka tankar, opinion - ja, till och med revolution! Och mitt i allt verkar han prestigelös och ödmjuk och godhjärtad.
Sedan har Stefan skrivit en bok om hur man odlar biodynamiskt och lever hållbart (vilken säkert inte heller resulterade i några större realiserbara tillgångar för honom). Det känns att själva budskapet är viktigast för Stefan och inte att tjäna pengar på att förmedla det. Han är tydligt och genuint passionerad för saken - en sann idealist! Därmed tillhör han, beklagansvärt nog, en utrotningshotad art, i denna värld av individuella val och jagiska massfixeringar vid egentligen värdelös lappri. Polerad fysionomi, materiell rang, högriskfonder i asien - sådan skit.
Stefan i dynghögen
Stefan har anammat det hållbara existerandet och lever lite som ett snällt troll i ett hus vid skogens slut, med solceller på taket, frigående höns och tomat- och tobaksodlingar i trädgården. Nu frågar du dig: men vad är det egentligen för skillnad mellan Steffe och Shirly Maclaine? Båda lever de långsiktigt med alternativa energikällor och självförsörjning på tomten, samtidigt som de profiterar duktigt på sin politiska/andliga övertygelse och sin (priviligerade) livsstil. Men det finns en avgörande skillnad mellan dessa två - Stefan tjänar inga pengar på sina skivor (senaste plattan inbringade åtta tusen kronor i reda pengar) och han framför sina, minst sagt, kontroversiella proggvisor på bibliotek, på fackföreningssammankomster, på torg och på små visfestivaler (trots att han hans populäritet inte är helt obetydlig) - för att gå runt, för att överleva - men främst för att väcka tankar, opinion - ja, till och med revolution! Och mitt i allt verkar han prestigelös och ödmjuk och godhjärtad.
Sedan har Stefan skrivit en bok om hur man odlar biodynamiskt och lever hållbart (vilken säkert inte heller resulterade i några större realiserbara tillgångar för honom). Det känns att själva budskapet är viktigast för Stefan och inte att tjäna pengar på att förmedla det. Han är tydligt och genuint passionerad för saken - en sann idealist! Därmed tillhör han, beklagansvärt nog, en utrotningshotad art, i denna värld av individuella val och jagiska massfixeringar vid egentligen värdelös lappri. Polerad fysionomi, materiell rang, högriskfonder i asien - sådan skit.
Stefan i dynghögen
Kommentarer
Trackback
