Midsommar

Har varit nere i Stockholm sedan i onsdags. Som alltid maximerar jag tiden där nere genom att anlägga ett späckat schema. Bland annat hann jag besöka en av min barndoms stränder, tillsammans med min syster E-in och Oscar. Märkligt hur ynklig den tidigare så skräckinjagande trampolinen tedde sig, ur vuxna ögon, och hur liten och skruttig vattenrutschbanan i verkligheten var. Oscar älskar vatten och tog sig årets första dopp.
 
Vi intog en härlig lunch i gröngräset, men fick objudna gäster innan vi hunnit äta färdigt. Mitt i måltiden invaderades filten av ett gäng helt ohyfsade halvvuxna andungar. De var helt kompromisslösa och brydde sig föga om våra schasanden. Tillslut gav vi vika och lät dem länsa faten, för att sedan, likt en loppsvärm, dra vidare till nästa oskyldiga pick-nicksällskap. Det var en helt igenom rolig dag.
 
Helt hänsynslösa slukar de resterna av vår fina lunch.
 
Själva midsommarafton blev som förvätat när man tillbringar den tillsammans med nära och kära - underbar! Vi var i moster Ankis kolonilottstuga i Bromma. På dagen spelade vi femkamp, där priset för vinnaren var att bli bjuden på fika av förlorarna efteråt. Jag och moster slutade på samma poäng och efter viss övervägning utkämpades en hätsk utslagningsmatch vid tombolan - där den som först fick vinst även skulle koras som segrare av femkampen. Anki vann förstås (ha ha, det fikat blev dyrt även för henne, eftersom det krävdes en del lotter och lotterivinsten bestod av en tajny-wajny Japp) Den största förloraren var ändå jag, som både köpte lotter och betalade min del av mosterns fika, men kul var det!
 
 
På kvällen besökte jag och den sjuttonåriga kusinen dansbanan vid grann-koloniområdet och shakade loss fullständigt till trubaduren som rockade hårt, tillsammans med sin gitarrplojnkande tonårsson. Dansgolvet var knökfullt och alla hoppade och slängde sig i takt till fyrtaktsdunket i de banala sommarlåtarna. Det var roligt! Män verkar gilla sjuttonåringar. Kusinen var flitigt uppvaktad av snygga men skandalöst mycket äldre killar. Åldern på kusinen tycktes inte vara ett problem, det var först när hon berättade att hon var upptagen som de gav upp. Ja, jag säger då det...GRISAR är de allihopa!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0