I det snurrande hjulet

Visst är jag en människa?

Ibland känner jag mig väldigt mycket som en mekanisk apparat, som bara går och går med knyckiga rörelser  - jobbar över, handlar, planerar begravning och renovering av lägenhet som ska säljas, pratar med släktingar i telefon etcetera. Stundtals gör jag flera saker samtidigt.

Jag hinner inte se mig i spegeln. Sist jag råkade gå förbi en spegel i samband med ett nödvändigt toalettbesök, noterade jag slött att jag hade eyeliner utsmetat över halva kinden och att kläderna såg tämligen solkiga ut. Ja, ja - det går väl över. I går fick jag ett uppfräschningsryck och vaxade benen. Det gjorde väldigt ont. Jag använde simultanförmågan och pratade med min syster i telefon under den smärtsamma processen och missade därför några strån. Men nu känner jag mig en liten aning mer välvårdad, eller mindre vanvårdad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0