Undret Stevie
Promenerade under ensidiga lönnträdsalléer som förärats tusen nyanser i guld och rött - lyssnandes till den lokala radiostationen som spelade Stevie Wonder. You are the sunshine of my life. Jag blir så glad! Det är någonting med hans musik, även i de låtar som bär stänk av svärta, som väcker ett innerligt välbehag hos mig. Jag antar att det är själen i soulen, som gör det.
Jag har inte varit på så värst många konserter i mitt liv, men Stevie har jag hört och sett lajv. Han spelade på stadion i Stockholm för några år sedan och morfar, som arbetade extra i spärrarna, sneakade in mig och min moster genom de gnisslande snurrgrindarna.
Stevie framförde alla sina hopplöst sönderspelade hitlåtar, alltjämt svajandes på platsen. Det såg ut som att han var fastnitad i scengolvet och att han därför kunde slappna av och vagga. Nej, han liksom kroppssurfade lite på musikens vågor bara.
Någon gång efter rungande applådsalvor, kanke efter I just called to say I love you, eller Isn't she lovely, sade han: "Thank you, Schwizerland". Och då tänkte jag att det nog måste vara ganska trist att resa runt i världen utan att kunna se sig omkring.
Lite onödigt vetande:
Stevie, eller Steveland, som är hans fullständiga namn, föddes i Michigan 13 maj 1950.
Steveland började sjunga och spela instrument i kyrkan från tidig ålder. Han behärskade särskilt piano, congas och munspel tidigt. Vid tretton års ålder hade Little Stevie Wonder , som han kallades, sin första stora hit med Fingertips.
1970-talet var Stevies glansperiod då han gav ut några av sina mest populära låtar: "Higher Ground", "You are the Sunshine of my Life", "Superstition", "You Haven't Done Nothin", "Sir Duke", och "As". Det finns ofta politiska (regimkritiska) budskap i hans musik från den där tiden.
På åttiotalat blev han mer kommersiell (och tappade omdömet litegrann) vilket bland annat resulterade i I just called to sat I love U. Sedan åttiotalet har han inte gjort så mycket ny musik. Kanske har han försörjt sig på royalties (vet inte hur det stavas - uttalas: rojaltis).
2006 spelade och sjöng han tillsammans med Andrea Bocelli på dennes skiva Amore.
Han uppträdde under flera tillfällen till stöd för Barack Obama under dennes presidentvalskampanj.
2009 framträdde han på Michael Jacksons begravning där han sjöng sin tidiga 1970-talsballad "Never Dreamed You'd Leave in Summer".
Världstenoren Luciano Pavarotti lär ha omtalat Stevie som "ett stort musikaliskt geni".
Ja, jag blir i alla fall hemskt glad och lycklig av hans musik!
Jag har inte varit på så värst många konserter i mitt liv, men Stevie har jag hört och sett lajv. Han spelade på stadion i Stockholm för några år sedan och morfar, som arbetade extra i spärrarna, sneakade in mig och min moster genom de gnisslande snurrgrindarna.
Stevie framförde alla sina hopplöst sönderspelade hitlåtar, alltjämt svajandes på platsen. Det såg ut som att han var fastnitad i scengolvet och att han därför kunde slappna av och vagga. Nej, han liksom kroppssurfade lite på musikens vågor bara.
Någon gång efter rungande applådsalvor, kanke efter I just called to say I love you, eller Isn't she lovely, sade han: "Thank you, Schwizerland". Och då tänkte jag att det nog måste vara ganska trist att resa runt i världen utan att kunna se sig omkring.
Lite onödigt vetande:
Stevie, eller Steveland, som är hans fullständiga namn, föddes i Michigan 13 maj 1950.
Steveland började sjunga och spela instrument i kyrkan från tidig ålder. Han behärskade särskilt piano, congas och munspel tidigt. Vid tretton års ålder hade Little Stevie Wonder , som han kallades, sin första stora hit med Fingertips.
1970-talet var Stevies glansperiod då han gav ut några av sina mest populära låtar: "Higher Ground", "You are the Sunshine of my Life", "Superstition", "You Haven't Done Nothin", "Sir Duke", och "As". Det finns ofta politiska (regimkritiska) budskap i hans musik från den där tiden.
På åttiotalat blev han mer kommersiell (och tappade omdömet litegrann) vilket bland annat resulterade i I just called to sat I love U. Sedan åttiotalet har han inte gjort så mycket ny musik. Kanske har han försörjt sig på royalties (vet inte hur det stavas - uttalas: rojaltis).
2006 spelade och sjöng han tillsammans med Andrea Bocelli på dennes skiva Amore.
Han uppträdde under flera tillfällen till stöd för Barack Obama under dennes presidentvalskampanj.
2009 framträdde han på Michael Jacksons begravning där han sjöng sin tidiga 1970-talsballad "Never Dreamed You'd Leave in Summer".
Världstenoren Luciano Pavarotti lär ha omtalat Stevie som "ett stort musikaliskt geni".
Ja, jag blir i alla fall hemskt glad och lycklig av hans musik!
Kommentarer
Trackback
