senblommning

Igår kväll kryssade jag och F några timmar på en båt som tog oss runt Alnön. En utmärkt skärgårdsbuffé serverades och kvällen bjöd på fin underhållning och vacker havsutsikt. Ett sådant lagomt fredagsnöje för två trettioplussare som inget hellre vill än att äta gott och njuta av lugnet.






Solnedgången

Och vi gillar att åka båt. Havsbrisen. Den öppna friheten.

Egentligen gillar jag fjällen mer - frestas av känslan av att ha nått "slutet" - dimhöljda snöbeklädda berg - naturens murar mot havet. Gränsen mot avgrunden, gillar jag att tänka - att bakom bergskammarna är intet - som att intet, inte också det - bestod av atomer och molekyler. Det mest paradisiska på jorden är när alltet upplevs ha en ände. När kosmos besegrats, tämjts att rymmas i ett människosinne. Det öppna och ofamnade havet ter sig lite väl oöverskådligt, oändligt och okontrollerat för min smak...





Fast i sund, fjärdar, vikar och längst hjärtskärande vackra skärgårdar går det verkligen an. Havet.



Visst blir det fint med lite blått filter..





Allt blir mycket bättre med blått filter


På vägen ut ur sundet passerade vi fabriken jag drömmer om. Fabriken jag nästan skulle vilja arbeta i - just by the look of its face. Se tidigare inägg.