senblommning

Efter ännu ett besök på fyndlagret blev jag ägare till en mycket efterlängtad bakbok, som jag varit ute efter i flera år. Sedan blev det ett sant bonusklipp i form av en bok som heter Tråikga vykort och är ett litet dokument över en tid då Sverige blomstrade och då många svenska småsamällen ville uppnå lite kontinental lyskraft.  En tid då en ny Konsumbutik, en vägkosrning eller en fabrik betydde att man var på väg mot den stora världen. Så stolt var man över sina pompösa och MODERNA byggnader och över den nya infrastrukturen, att man förärade dem egna vykort. I färg. Jag tycker de är hemskt fina, jag - vykorten från den svenska välfärdens absoluta höjdpunkt, 1950 och 60-talen.



Nedan följer unika tidsdokument från mina "hemtrakter".


Umeå. Kallas bågenhusen. Inte mycket har förändrats sedan bilden togs för kanske femtiofem år sedan. Längst till höger i bild finns i dag busstationen. Om man går in emellan bågenhusen hamnar man på Rådhusesplanaden som leder till:



Rådhustorget, som ligger mitt på Kungsgatan. Tempo har bytts mot Åhléns och tanterna har inte längre beige kappor i syntetmaterial och baskrar över gråkrulliga hårsvall. Annars är det samma lika.


Här är NUS. Norrlands universitetssjukhus.


Och här har vi min moderstad - Solna. Inte mycket ser annorlunda ut i dag. Kanske har det tillkommit något höghus eller två.


Och sist, men inte minst, min älskade inlandsstad: Lycksele. Här har en hel del förändrats. Den stora gräsmattan är utbytt mot betongsten och det finns en fontän nästan mitt på torget. Fontänen är en stor marmorkula som snurrar mot ett stenblock, med hjälp av vattenkraft. Även när det är minus 40 gradet snurrar kulan och då ångar vattnet av värme. Faktum är att den kulan figurerar på nästan alla nutidens vykort från Lycksele. 

När bilden togs hade inte badhuset kommit till. Det skulle i sådant fall synas längst bak i bild, liksom bakom den andra gräsmattan.