After work
Först shoppade jag loss, två klänningsliknande kreationer, en helsvart - men ytterst originell - blus med rosett i midjan, en typ lusekofta light och ett knippe plastpärlehalsband på second hand. Sedan mötte jag upp arbetskamraterna på lite efter-jobbet. De personer jag tris bäst med i arbetsgruppen och tillika hade till bords är antigen gravida eller nykterister, så det blev en liter vatten till maten som för övrigt inte imponerade särskilt på mig (maten alltså - stadens vatten sägs vara ett av det bästa i Europa). Viltfärsbiffen, vars presentation var av det mest ambitiösa slaget, kändes torr och smakade simpel slaggproduktsfärs och potatismoset påminde misstänkt om frystorkat halvfabrikat. Och sedan är det trist när det ligger så förbannat lite mat på tallriken - på sin höjd en petít kött- och potatismos-ö på en spegelblank rödvinssås-sjö. Jag blev inte mätt och förmodligen blev inte de gravida kvinnorna det heller. Men, men tryffeln jag beställde till dessert var utsökt.
Sällskapet var, som väntat, av bästa slaget. Vi pratade bland annat frikort, det vill säga snygga och sexiga män som även den mest lyckligt gifta får vetomarkera. Någon hade (inte helt oväntat) Brad Pitt, en annan Bruce Springsteen (mer av en bubblare på den gängse frikortslistan, tror jag), en tredje skulle inte säga nej om Johnny Depp erbjöd sig. Jag tänker mig Mads Mikkelsen, Owen Wilson eller Rolf Lassgård. Det är lite lustigt att ett gäng råttiga socialsekreterare ägnar sig åt sådant trams.
Sedan pratade några religion, vilket är lite av en BIG no no i sociala sammanhang som syftar till ett lättsamt och trevigt umgänge. Men vi lyckades hålla diskussionen mellan slumpteoretiker och övermaktstroende på en lagom nivå, tycker jag. Kanske var det lite på väg att spåra ur när vi otrogna raljerande på ämnet Det eviga livet och förkunnade att det mest troligt bara blir svart en dag och sedan kalasar larverna på kroppen mycket långsamt, tills det bara är benen kvar och då suger maskarna märgen ur dem också (fast det här med benen och märgsugarna lade jag till nu i efterhand- för att liksom förhöja provokations- och underhållningsnivån). Det var en mycket lyckad eftermiddag och kväll.
Sällskapet var, som väntat, av bästa slaget. Vi pratade bland annat frikort, det vill säga snygga och sexiga män som även den mest lyckligt gifta får vetomarkera. Någon hade (inte helt oväntat) Brad Pitt, en annan Bruce Springsteen (mer av en bubblare på den gängse frikortslistan, tror jag), en tredje skulle inte säga nej om Johnny Depp erbjöd sig. Jag tänker mig Mads Mikkelsen, Owen Wilson eller Rolf Lassgård. Det är lite lustigt att ett gäng råttiga socialsekreterare ägnar sig åt sådant trams.
Sedan pratade några religion, vilket är lite av en BIG no no i sociala sammanhang som syftar till ett lättsamt och trevigt umgänge. Men vi lyckades hålla diskussionen mellan slumpteoretiker och övermaktstroende på en lagom nivå, tycker jag. Kanske var det lite på väg att spåra ur när vi otrogna raljerande på ämnet Det eviga livet och förkunnade att det mest troligt bara blir svart en dag och sedan kalasar larverna på kroppen mycket långsamt, tills det bara är benen kvar och då suger maskarna märgen ur dem också (fast det här med benen och märgsugarna lade jag till nu i efterhand- för att liksom förhöja provokations- och underhållningsnivån). Det var en mycket lyckad eftermiddag och kväll.
Kommentarer
Trackback
