senblommning

Jag är hemskt sällan sjukare än att jag fått en liten släng av snuvan. Senaste gången jag var riktigt krasslig var i december 2006. Jag minns det så väl - för jag satt med slemhosta och hög feber och skrev ett prov i anatomi, i aulan i den vackra sekelskiftesskola som huserade komvux i Umeå då. Nu är jag sjuk igen. Halsont, heshet, väsande torrhosta. Det blir bara värre - kanske till följd av att jag hittills varit för orutinerad och dum och inte vilat, utan istället gjort stan med F och umgåtts med Bale.

Ja, igår var det strålande väder och Bale lurade mig på en bergsbestigning. Väl uppe på toppen stod vi inför ett panorama av hela norra Stockholm, Globen skymtade långt bort i söder. Vi solade och pratade i flera timmar - tills vattnet var slut och vi kände oss färdiggrillade (det är ingen överdrift med tanke på vår sköra grishud) och uttorkade - då klättrade vi ned. Kanske är det inte så konstigt att min sjukdomsstatus försämrats idag...