senblommning

Intervjun hölls i Norrtälje, en underbar småstadsidyll, lokaliserad på fyrtio minuterns pendlingsavstånd från Stockholm. Jag har en stark känslomässig anknytning till det lilla samhället beläget i vackra Roslagen i Stockhoms inre skärgård, eftersom vi hade sommarstuga inte så långt därifrån när jag var barn. Jag har alltid älskat Norrtälje, ån som strömmar frisk genom stadskärnan, de små pittoreska trähusen, de estetiskt arrangerade kullerstenarna, antikhandlarna, presentbutikerna, de bondromantiska artonhundratalscaféerna och de gemytliga, retrospektiva, bakgårdarna med småpubar och detaljhandlare. Det känns som man rest tillbaka till åtminstone 30-40-talet, eller upp till norrland.

Norrtälje är som "norrland i Stockholm" och därför skulle jag vilja leva mitt liv där. Det bästa av två världar liksom - naturen, lugnet, lummiga lundar, skärgårdskultur, havet - och samtidigt relativt nära till tung shopping, jobb, vänner och familj i storstaden. Ett liv i Norrtälje vore optimalt på alla vis. Fakrum är att jag planerade att flytta dit i min ungdom - alltså innan jag så lyckosamt oigenomtänkt kastade mig iväg på norrlandsäventyret för tio år sedan. Redan då alltså. Kanske har jag alltid längtat dit.


En tufsig men fantastiskt sällskaplig norsk skogskatt som socialiserade säkert en kvart innan jag skulle in till intervjun. Kanske är det en turkatt. Eller så var hans uppenbarelse ett tecken, typ: "Välkommen".


Lite lik Chicki var han i fejset. Åh, jag kommer aldrig över den missekatten (Chicki alltså). Senast i natt drömde jag att det hade skett ett misstag, en olycklig förväxling, och att katten vi fann vid vägkanten, begrät och begravde, egentligen var en annan katt, på pricken lik Chicki. Och Chicki kom tillbaka under stor uppståndelse, pompa och ståt - och började genast kräva vår fullständiga och villkorslösa kärlek och uppmärksamhet...Åh...


Vackra tullisar intill ån, som just efter bron förenas med havet.

Intervjun gick riktigt bra. Men man vet aldrig. Jag är i alla fall glad att jag var en av fem utvalda, av många sökande. Men jag har nog inte möjlighet att åka ned till Stockholm om jag skulle gå vidare i rekryteringsprocessen (och i sådant fall ska på två urvalsmöten till), eftersom jag måste vara i norrland och slutföra socionomutbildningen de närmaste två veckorna och i slutet på månaden åker vi utomlands i två veckor. Så det blir nog inte till att jobba som enhetschef i "Nortan" i vilket fall som helst... SUCK


Fast djupt inom mig gror ett litet frö till en dröm. Ett hopp. Kanske en tro. Att det blir Norrtälje tillslut och för alltid.