Söndagen den sjätte mars
Aktiv dag! Sov hos älskade svärföräldrar natten till i dag och väcktes på det ljuvligaste vis av en smygande fyraåring, som förmodligen blivit tillsagd att låta mig sova. Oförmärkt gled han sig upp för trappan till övervåningen där jag har "mitt" rum och kikade lite försynt in genom den gläntande sovrumsdörren. Men jag vaknar när jag blir iakttagen i sömnen, oavsett hur försiktig betraktaren är. Han är så himla fin, äldstpojken!
När jag duschat och serverats lyxfrukost med jätteräkor, grönsaker och fröigt bröd (min svärmor är underbar!) spelade vi tv-spel alla tre, pojkarna och jag. Jag blev deras tv-spelshjälte eftersom jag, med fullt utvecklad finmotorik, kunde lösa alla problem. - "Slå dom Moster Linda, slå dom", skrek yngsten när motståndarna i (hockey)spelet blev för närgångna. Jag tror att de kommer att drömma mardrömmar i natt, båda två. Nu har vi fixat spel mer passande för små pojkar...
Sedan blev det verklig hockey tillsammans med F:s vänner. En avgörande, nervpillande och känslosam match, med mycket eggande gruff. Hockeyfantaster gillar ruff och gruff, det höjer stämningen och hela isladan känns laddad - nästan som med en påtagbar elektricitet. Alla skriker att det är en domarskandal, eller att han (domaren) har en tvåa på oddset (har satsat pengar på bortalaget) när han dömer med fördel åt motståndarlaget. Och så skirker vi exalterat: "Ut med packet" när det andra laget knuffas, puttas, håller fast, lägger krokklubba eller agerar allmänt ruffigt. Ja, det är befriande med hockey! Det är liksom legitimt att bete sig som ett djur på hockeymatcher och ibland behöver jag vara ett djur - få ur mig lite naggande, instängt och unket agg!
Sedan gick jag på en motionspromenad tillsammans med Julie. Till en Konsum långt bort gick vi. Hon skulle köpa bomull, packad i vågor, som vispad grädde, i transparent plastpåse. I bland finns det fog för att gå till affärer längre bort. Och vissa gånger finns det fler än ett skäl till att gå till affärer långt bort, denna gång var en sådan gång...
När jag duschat och serverats lyxfrukost med jätteräkor, grönsaker och fröigt bröd (min svärmor är underbar!) spelade vi tv-spel alla tre, pojkarna och jag. Jag blev deras tv-spelshjälte eftersom jag, med fullt utvecklad finmotorik, kunde lösa alla problem. - "Slå dom Moster Linda, slå dom", skrek yngsten när motståndarna i (hockey)spelet blev för närgångna. Jag tror att de kommer att drömma mardrömmar i natt, båda två. Nu har vi fixat spel mer passande för små pojkar...
Sedan blev det verklig hockey tillsammans med F:s vänner. En avgörande, nervpillande och känslosam match, med mycket eggande gruff. Hockeyfantaster gillar ruff och gruff, det höjer stämningen och hela isladan känns laddad - nästan som med en påtagbar elektricitet. Alla skriker att det är en domarskandal, eller att han (domaren) har en tvåa på oddset (har satsat pengar på bortalaget) när han dömer med fördel åt motståndarlaget. Och så skirker vi exalterat: "Ut med packet" när det andra laget knuffas, puttas, håller fast, lägger krokklubba eller agerar allmänt ruffigt. Ja, det är befriande med hockey! Det är liksom legitimt att bete sig som ett djur på hockeymatcher och ibland behöver jag vara ett djur - få ur mig lite naggande, instängt och unket agg!
Sedan gick jag på en motionspromenad tillsammans med Julie. Till en Konsum långt bort gick vi. Hon skulle köpa bomull, packad i vågor, som vispad grädde, i transparent plastpåse. I bland finns det fog för att gå till affärer längre bort. Och vissa gånger finns det fler än ett skäl till att gå till affärer långt bort, denna gång var en sådan gång...
Kommentarer
Trackback
