senblommning

Tog bussen, i stället för flyget, ned till Stockholm, eftersom jag hade så mycket packning (hur mycket jag än önskar att det berodde på min omsorg om miljön). Efter vägen blev kraftlednigarna allt kraftigare, de glimmande civilationsljusen allt fler, bebyggelsen allt tätare. Det var en resa genom ett landskap som förvandlades från vitt till grått. Den inre resan såg ungefär likadan ut. När vi passerat Hudik fällde jag en tår, en tår för det vackra liv jag levt i tio år och för att icke-norrland är så platt och grått och fult. Men här finns ju ändå många av dem jag älskar. Och jobben.