Biståndshandläggeriet
Ja-a. Biståndshandläggare. Yrket kräver ett visst mått pondus, en gnutta integritet och mängder med "sunt förnuft". Hm, jag vet inte hur väl jag klär i myndighetsrollen. Jag är inte klippt och skuren för den typen av maktutövning, a´la: "Du får hjälp fast du inte vill ha det" och "Du får inte hjälp, därför att min (ytterst subjektiva, fast samtidigt manulabaserade) bedömning är att du inte behöver det". JA och NEJ. Och artificiell neutralitet - för att beströ besluten (särskilt de obekväma) med ett skimmer av oförvitlig objektivitet. Stelbent, opersonlig korrekthet. Nä, med detta arbete kväver jag solen som brinner inom mig - den enorma energi och drivkraft som, rätt kanaliserad, säkert kan skapa underverk för andra och för mig själv (well, lite hybris är väl okej?).
Och jag som diggar att tänka och tycka och det gillar inte stora och tröga organisationer, vars högsta önskan är att tjänstemannen lagom insiktslöst och duktigt ska svälja mallar, modeller, "vi brukar" och sedan arbeta snabbt och effektivt utan att fråga så jävla mycket.
Men kanske kan en sommar av biståndsbedömande förvandla mig till en exemplarisk myndighetsutövare - en sådan färglös (vars älsklingsfärg är "mullvad"), lite fetlagd (av allt stillasittande dokumentationsarbete), totalt humorbefriad, med fullständig brist på spontanitet och livskraft, trist och formell socialtjänstråtta.
Hårda värld.
Här dricker jag, varje regnfri morgon, kaffe ur pappersmugg (inhandlad på Pressbyrån på St Eriksplan) och samlar krafter inför den kommande dagen. I bland blir det även picknicklunch här. Vattnet är säkert Mälaren. Kanske ser man en skymt av Mariehäll, där bakom pilträdet. Fast jag är inte säker och egentligen inte särskilt intresserad av vad det är. Utsikten är inget annat än rekvisita i min fina morgonrutin, som en trevlig landskapsmålning att drömma sig bort i för en stund.
Och jag som diggar att tänka och tycka och det gillar inte stora och tröga organisationer, vars högsta önskan är att tjänstemannen lagom insiktslöst och duktigt ska svälja mallar, modeller, "vi brukar" och sedan arbeta snabbt och effektivt utan att fråga så jävla mycket.
Men kanske kan en sommar av biståndsbedömande förvandla mig till en exemplarisk myndighetsutövare - en sådan färglös (vars älsklingsfärg är "mullvad"), lite fetlagd (av allt stillasittande dokumentationsarbete), totalt humorbefriad, med fullständig brist på spontanitet och livskraft, trist och formell socialtjänstråtta.
Hårda värld.
Här dricker jag, varje regnfri morgon, kaffe ur pappersmugg (inhandlad på Pressbyrån på St Eriksplan) och samlar krafter inför den kommande dagen. I bland blir det även picknicklunch här. Vattnet är säkert Mälaren. Kanske ser man en skymt av Mariehäll, där bakom pilträdet. Fast jag är inte säker och egentligen inte särskilt intresserad av vad det är. Utsikten är inget annat än rekvisita i min fina morgonrutin, som en trevlig landskapsmålning att drömma sig bort i för en stund.
Kommentarer
Trackback
