senblommning

Jag håller på och renar vårt, av sopor hårt ansatta hem, inför den förestående flytten framåt sommaren. Det finns en viss poäng med att börja i tid, eftersom vi är svårartade samlare, både jag och F. Nu ska studentåren väck, alla billiga skitmöbler och tråkig kurslitteratur, med mera. Vissa saker, som jag föreställer mig att någon annan kan ha glädje av, annonserar jag ut på Blocket eller Tradera, men mycket måste endå räknas till kategorin rent och skärt skrot. Skräpet sorteras och bereds (knäcks, hackas, rivs, i möjlig mån, i mindre bitar) för återvinningsstationen, dit jag skall åka tillsammans med en väninna på lördag. Det kan hända att det blir ett helt släp med: kasserat porslin, enstaka gem, olästa kopior på bajsnödig litteratur, trasig elektronik, skeva och vinda möbler, mottagna och oskickade vykort med banala motiv och mycket, mycket mer.

I dag var det kallt, inte med inlandsmått mätt, men tillika jävligt kyligt. På väg till jobbet mediterade jag oavbrutet Taubes Sjösalavals, som ett mantra lite. Särskild betoning lades på strofen: "och se så många blommor som redan slagit ut på ängen, gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol." Och det kändes lite, lite varmare.

När jag kom hem trallade jag artikulerat (kanske en aning gällt, skärrat) på samma melodi, för att liksom avskärma mig, isolera mig, frigöra mig från det fullständiga kaos som här råder. Ja, det är fantastiskt vad man kan åstadkomma med lite musik!


På väg till jobbet. Just här stinker det förjävligt unket från ett ruttnande kärr. Men det hjälper om man skruvar upp volymen på den inre musiken.


Det hårt belamrade vardagsrummet. Sälj- och slänggods i en salig kopott.

Ja-a. Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne.