Änglabesök
Om någon dag får jag änglabesök, av onsynliga låtsasänglar (?). Det är någon kedjegrej. Man ska utföra ett antal ritualer, bland annat ställa fram en vit blomma och ha ett vitt ljus tänt i fem dagar och sedan var det något med ett äpple och så ska änglarna ta itu med ens tre största önskningar (som man har skrivit på ett papper). Jag måste tro på det eftersom jag har så många önskningar just nu. Iordningställandet av det nya livet söderöver blir nämligen inte just så okomplicerat som vi, i vår enfald, föreställt oss...
Men jag kan inte undvika att fundera över vad det är för sorts människor som startar sådana kedjeaktiviteter. Är det kanske någon multinationell stearinljustillverkare som vill öka försäljningen? Nä, mest troligt är det någon som blivit inspirerad av konceptet The Secret, (som naturligtvis inte längre är någon hemlighet) som är väldigt amerikanskt på alla vis. The Secret: Be, var givmild och tacksam och tro att du redan har allt du någonsin önskat dig - "och allt du vill ha kan du få". Jag är nog ganska skeptisk mot new ageigt flum-flum, men det är aldrig fel att tänka positivt förstås.
Åter till det förestående besöket från ovan; det känns, minst sagt, lite disturbing att ha ett brinnande stearinljus "på" i flera dagar - det kan ju starta en eldsåda medan jag gör annat...Men jag kan inte ställa in nu, änglarna är redan på väg och Gud vet vilka fasansfulla vedergällningar, förslagsvis av biblisk karaktär, jag kan drabbas av om jag skiter i att öppna dörren för dem.
Ljusen i Storkyrkan, jag är helt övertygad om att de båser ut dem innan stängningsdags.
När jag var liten och besökte kyrkor, tände jag alltid ett ljus för min biologiska pappa och satte det i ljusgloben eller motsvarande. Lite sorgligt med tanke på att han, teoretiskt sett, var i livet.
Men å andra sidan så är ju änglabesöket lite som att lämna över ansvaret över sig själv och sitt liv i händerna på någon annan, vilket kanske inte är så mycket The Secret i alla fall, om man bortser från ritualerna då... Hm
Jag tror att amerikanare tänker: "Sköt dig själv och skit i andra och sklyll dig själv om det går åt helvete" (människan kan välja att vara ett offer eller inte), men samtidigt är de väl jävligt religiösa over there, vilket innebär att man tror att en högre makt styr allting (människan är ett offer). Jag får inte ihop det där. Fast i och för sig - man får väl inte Guds kärlek eller ilska helt apropå. Man måste ju göra bra saker (be, vara snäll)för att den allsmäktige fadern skall förbarma sig över en. Man kan ju inte bara sitta och gapa och förvänta sig att stekta sparvar ska flyga in i munnen, som Kung Karl XVI Gustaf så fint uttryckte det. Ingen kärlek är väl villkorslös, antar jag...
Och positivt tänkande bör väl uppmuntras inom rimlighetens gränser. Det verkar nästan lite cyniskt att förvänta sig att cancerpatienter skall vara glada och tacksamma för utmaningen.
