senblommning

I dag fixade jag presenten till B, som fyller år på måndag och skall firas imorgon. Det slutade med att jag fyllde en korg med hembakta muffins med färgglad topping och iklädda festliga och färgglade kakformar, lite dekorativt jox och ett fint inslaget paket som innehåller tråkiga sockar. Jag gillar att pyssla.

Och sedan har jag handlat en massa tjocksockar idag. Jag vet inte varför, de såg bara så värmande och härliga ut, där på krokarna i affärerna. Så nu kommer jag att ha varma och vackra fötter resten av vintern.

Sedan var det ju detta med änglarna som skulle komma...Det blev lite nervöst alltihop. Ha ha ha, och jag som kallar mig både kritisk och ateist, men jag är ju så mån om att allting ska vara perfekt, precis som det är tänkt, oavsett vad det handlar om. 

Jag insåg att änglainstruktionerna fick tolkas lite till min fördel. Först hade jag lagt julens sista amarylliskrona i ett glas, men kom på att den kunde vissna innan änglarna ska dra vidare och jag bytte till en blommande Fredskalla. Sedan hade jag köpt gravljus, eftersom jag tänkte att de kunde brinna riktigt länge, men läste på förpackningen att de var "endast för utomhusbruk" och skräckbilder av smält plast och brinnande köksbord spelades upp för mitt inre öga, så det fick bli ett vanligt blockljus. Sedan kom jag på att jag ingalunda kan tänka mig att lämna lägenheten med ett brinnande ljus, så jag valde, med hjälp av M, att tolka budskapet i brevet som att man kunde ha ljuset tänt lite när det passade. Sedan filade jag på önskningarna och ändrade in i det sista. Och till sist ringde jag Fröken Ur, för att försäkra mig om att jag öppnade dörren prick klockan tjugotvå och trettio (som avtalat). Ja, och nu är de här, änglarna. 

Ja, hujeda mig. En gång påstod en människa jag känner att jag är "jordnära", har "fötterna på jorden". Tillåt mig småle.