Vasastaden

I dag är det vår i Stockholm, så jag tog en promenad i solljuset istället för att hjälpa F med flyttstädningen. Imorgon är vår sista dag i Vasastaden, men det är faktiskt ingenting jag sörjer nämnvärt. Jag är ingen innerstadsbo. Jag känner mig som en (redig, norrländsk) katt bland hermeliner, med mina rejäla kängor och skogsgröna parkas, med mina oborstade lockar och grisrosa vinterhy och oigenomtänkta inköp på Konsum. Hermelinerna bär dyra kappor och högklackat trots snö och slaskmodd, eller så har de sådana där folklore-delux-inspirerade kläder med gutemönster eller dalarosor typ.

Hermelinerna handlar ekologisk, lufttorkad parmaskinka när jag handlar djupfryst fiskgratäng från Findus. Fyrtioåriga hermeliner styr trendmedvetna barnvagnar och samtalar pedagogiskt med de välklädda barnen som sitter där i. Sextio-åttioåriga hermeliner har omsorgsfullt målade läppar (utan rök-rynkor) mellan vilka de smuttar sig mätta på smakprover på Konsum.

Här finns många trevliga restauranter med hyfsade prisnivåer (som vi gladeligen besökt), men också ett antal exklusiva secon-hand- och antikbutiker och kroppsvårdskliniker - sådant som lämpar sig för anspråksfulla medborgare tillhörandes övre medelklassen. Jag har faktiskt besökt dem alla - naturligtvis i forskningssyfte =-)

Ja, mina besök här i Vasastaden har varit spännande, intressanta och lärorika (som en liten klass-upptäcksresa) och min kärlek till norrland är starkare än någonsin!



Undrar vad Lagamati betyder på italienska. Efter en öl i gårkväll tänkte jag att det kanske var ett svitalienskt (svensk-italiensk slang, liksom svengelska), skämt, med betydelsen: Laga-Mat-I, fast med italiensk betoning och yvighet. F skrattade hjärtligt - han trodde det var en italiensk restaurant och att Lagamati är namnet på en maträtt eller så.




Jag stannade vid ett anrikt konditori och firade våren med årets första semla. Den hette Lyx, därför att det var mer mandelmassa och grädde på den. God var den. Där satt jag och läste Dagens Nyheter bland misstänkta Svenska Dagbladetläsare. Ett äldre, parant par diskuterade lammfilé och opera (jo, faktiskt). Himla trevligt var det!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0