Propaganda på tolvhundratalet
Idag besökte vi historiska muséet och där fanns knappast något nytt under solen (ha ha). Men ett altarskåp från tolvhundratalet fångade mitt intresse. Jag stod länge och betraktade konstverket och fascinerades av såväl hantverkarens skicklighet som av det otvetydliga och ödesdigra budskapet.
Om du är snäll så hamnar du i himlen, och däruppe sitter Gud, en myndig och guldprydd fadersgestalt som låter dig flyta omkring uppe i det blå i all oändlighet. Men om du är dum - då bär det av rätt ner i gapet på djävulen!
Det är tydligt att på domedagen, då har det ingen betydelse om du är fattig eller rik, adelsdam, munk, präst eller ens kung - har du inte skött dig så kommer du att bli ledd av smådjävlar ned till helvetet. Det är på skåpdörrens nedre del som konsthantverkaren har lagt krutet, antagligen därför att ingen i dåtidens kyrkoförsamling fick ta miste på vad som vederfor den som inte levde under Herrans tukt och förmaning.
Det går inte att ta miste på konstnärens religiösa inlevelse, kolla exempelvis det ogudaktiga lättsinnet i förförerskans hela uppenbarelse, och den uppenbart falska fromheten hos klerken som står till höger om fresterskan. Undrar vad det är för hattar männen främst i ledet bär, de som skall slukas just efter de förtappade, redan halvt svalda, kvinnorna. Jag misstänker att den röda hatten som påminner om vår tids fiskemössor är någon typ av mosaisk huvudbonad, men den andra, den som påminner om en bröllopstårta - är det också en prästmössa kanske (då finns det en klar överrepresentation av religiösa anförare i bilden, undrar varför i sådant fall)?
Om du är snäll så hamnar du i himlen, och däruppe sitter Gud, en myndig och guldprydd fadersgestalt som låter dig flyta omkring uppe i det blå i all oändlighet. Men om du är dum - då bär det av rätt ner i gapet på djävulen!
Det är tydligt att på domedagen, då har det ingen betydelse om du är fattig eller rik, adelsdam, munk, präst eller ens kung - har du inte skött dig så kommer du att bli ledd av smådjävlar ned till helvetet. Det är på skåpdörrens nedre del som konsthantverkaren har lagt krutet, antagligen därför att ingen i dåtidens kyrkoförsamling fick ta miste på vad som vederfor den som inte levde under Herrans tukt och förmaning.
Det går inte att ta miste på konstnärens religiösa inlevelse, kolla exempelvis det ogudaktiga lättsinnet i förförerskans hela uppenbarelse, och den uppenbart falska fromheten hos klerken som står till höger om fresterskan. Undrar vad det är för hattar männen främst i ledet bär, de som skall slukas just efter de förtappade, redan halvt svalda, kvinnorna. Jag misstänker att den röda hatten som påminner om vår tids fiskemössor är någon typ av mosaisk huvudbonad, men den andra, den som påminner om en bröllopstårta - är det också en prästmössa kanske (då finns det en klar överrepresentation av religiösa anförare i bilden, undrar varför i sådant fall)?
Kommentarer
Postat av: Åsa
Haha. Det var sannerligen raka rör back in the days. Kanske rätt skönt ändå, livet blir ju komplicerat när allt ska vara en enda gråskala. Fast det är klart, att frukta att brinna i helvetet i all oändlighet om man råkat göra bort sig låter ändå smygjobbigt :)
Postat av: Linda
Ha ha. Vi tänker sannerligen lika gällande gråskaleriet. Hade tänkt skriva exakt det du kommenterade, men redigerade bort det (tänkte det kunde uppfattas som kristen propaganada =-)
Kram
Trackback
