Det ljuva åttiotalet


Så lycklig över denna skärm som jag hittade på Fyndlagret idag! Tror det fanns en exakt likadan på min avdelning på dagis!



Och kolla hur fin foten blev till en lite mer neutral skärm!


Dessa sjuttiotalsdetaljer är just vad vi behöver för att minnas våra barndomar på åttiotalet (saker och ting byttes inte ut i samma takt som idag och sjuttiotalsinredningen fanns kvar en bra bit in på åttiotalet - åtminståne på de kommunala institutionerna).

Det tidiga ÅTTIOTALET!

Då när det fanns två kanaler på teve (Kanal 1 och Tv 2)  och en liten blinkande triangel i högra hörnet på tevebilden signalerade att ett annat program började i grannkanalen.

Då när tv-spel var vita streck som fördes upp och ned på skärmen med hjälp av en joystick, vita streck som spelade en vit prick mellan sig. Det var tennis.

Då när smågodis expedierades över kioskdisk och förvarades i små papperspåsar med färgglada prickar på.


Inte många snarror fick plats i det här lilla kuvertet. Och uttrycket "Barn-fetma", var för allmänheten okänt.

Då när bävernylånet i overallen nöttes i baken innan den slängdes bort. Hade man ingen pulka nära till hands kanade man på rumppan i kälkbackar som hade skräckinjagande namn som Mördar- eller Slaktarbacken.

Då när det fanns en mataffär som hette Domus och som var försedd med precis allt man kunde behöva. Domus hade ett evighetstecken, en blåvit liggande åtta, som emblem och producerade och saluförde ett märke som hette BlåVitt.


Blåvitt var enkelt och alla varor inom konceptet såg, som synes, likadana ut. Blåvita var de. Särksilt minns jag halvliterglasspaketet med blåvitt kartongomslag, vars ändar skars av och blev till små rektangulära bägare med vanilj eller chokladglass.


Den största GB-glassen hette Storstrut och den var verkligen gigantisk, vaniljglass doppad i mörk choklad. Den bamsingen valde jag bara när jag liksom inte skämdes för mig, när jag var tillsammans med mormor exempelvis. Min favorit var ändå Tip-toppen, mums, den där fluffiga nougatdanken i mitten och sega rispuffar under ljus choklad! När jag ville spara lite på betalarens tillgångar valde jag Nogger eller GB-sandwich istället och var det riktig budget så blev det en Vaniljpuck (som egentligen var till för småglin att mumsa ansiktet i). Undrar vart Lakritspucken håller hus? Kanske kom den senare. Planschen är från 1980.


Kommentarer
Postat av: jana

melon fanns också, i den blåvita glassarna. Vi hade alltid melonsmaken.

2011-12-11 @ 21:27:03
URL: http://ifilmernajagser.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0