senblommning

I förmiddags klockan 11.01 födde min yngsta syster en liten pojk! Min andra syster var med under förlossningen och tyckte det hade varit skithäftigt! Både mor och barn mår bra.

Nu kan jag knappt bärga mig till i slutet på oktober, då jag åker ner och får träffa dem! Jag planerar att bli den där favoritmostern som finns på (geografiskt) avstånd, men som skickar de finaste presenterna och omges av lite normbrytande och konstnärlig mystik (hur nu det sistnämnda ska gå till), den mostern man hemskt gärna vill fara och besöka över (hela) sommarlovet.


Fullständigt tacky liten pryl, som får symbolisera den nytillkomna familjemedlemmen


Om olika omständigheter vill sig väl får vi starta på nytt i en stad som är byggd i sten och doftar prutt och ligger betydligt närmare mitt "grundhem" om några månader. Det skulle vara så jävla kul att ta sitt pick och pack och kasta sig in i ett nytt äventyr och möta nya miljöer och människor som kan bli nya vänner! 

Jag har som aldrig slagit stadig och varaktig rot någonstans. Jag tycker att det är spännande att "börja om" och att samla på "hemstäder". Som det är nu har jag fina rottrådar förankrade i tre svenska städer. För tio år sedan flyttade jag från huvudstaden till Lappland, fem år senare förflyttade jag mig horisontellt och nu kanske vi följer kusten nedåt (man kan väl säga att jag, sakta men säkert, är på väg tillbaka till "ursprungshemmet").  Jag ser mig inte som rotlös, jag har snarare ett stort rotsystem. Jag har en fallenhet för grobarhet och förnyelse, kanske lite som en maskros. Maskrosens fallskärmsbeklädda frön färdas långt med vinden och gror och rotar sig fort. Och maskrosens rot är stadig, rejäl och "bofast" - lite som en blek morot -  och förvånansvärt smidig att dra upp.

Mitt flyttande har gjort att jag fått uppleva och "inleva" samma land ur olika perspektiv och det har varit oerhört berikande. Jag har fått lära känna åtminstone tre av Sveriges ansikten. Och det är som att jag har en riktig hemstad, en bonushemstad och en aktuell hemstad och detta innebär att jag alltid har någonstans (en bit bort) dit jag kan fara och hälsa på och att det kan komma omtyckta och efterlängtade personer och gästa mig. Om drygt en vecka far jag inåt till min bonushemstad och umgås (kalasar) med vänner och bekanta där och om ytterligare några veckor åker jag nedåt och får en Stockholmsfamilj/vänner-boost.

Men kanske måste även jag/vi slå mig/oss till ro någonstans någon gång, till exempel om vi skulle få barn. Jag föreställer mig att ett barn mår bra av konsekvens och förutsägbarhet. Ja, maskrosroten kanske måste måste få bli perenn en dag och jag tror inte att det ska vara några problem om myllan har den rätta näringssammansättningen.

Vilket jävla metaforflummande. Socionomprogrammet kan vara skadligt för vissa.