Förvinterkväll
I kväll upplevde jag en mörk men förtrollande operaföreställning. Julianne ingick i ensembeln och hon var just så uttrycksfull och bra som jag väntat mig. Efter föreställningen drack jag och mitt sällskap kaffe och smälte intrycken tillsammans.
Jag ledde Urban hem, eftersom kvällen var så vacker att en hastig och reflektionsfri hemfärd knappast var ett alternativ. Himlen var stjärnklar och den frostiga snön gnistrade i gatulampornas och månens kalla sken. Det var kallt, kallare än termometrns nollgradiga förslag. Som många gånger förr kände jag mig upprymd av åsynen av höghus som glimmar på avstånd, bakom grantoppars mörka siluetter. Höghus som lyser i mörkret är stadsnostalgi. Granar är norrland, älskade norrland!
Spökhuset förtjänade att beskådas en kväll som denna, så jag tog en liten omväg. När jag gick på den oplogade gångvägen, den väg ingen behöver använda, vägen som löper längst husets baksida - där fönstren sover med öppna ögon - då kände jag mig lite iakttagen, men ändå trygg.
Jag ledde Urban hem, eftersom kvällen var så vacker att en hastig och reflektionsfri hemfärd knappast var ett alternativ. Himlen var stjärnklar och den frostiga snön gnistrade i gatulampornas och månens kalla sken. Det var kallt, kallare än termometrns nollgradiga förslag. Som många gånger förr kände jag mig upprymd av åsynen av höghus som glimmar på avstånd, bakom grantoppars mörka siluetter. Höghus som lyser i mörkret är stadsnostalgi. Granar är norrland, älskade norrland!
Spökhuset förtjänade att beskådas en kväll som denna, så jag tog en liten omväg. När jag gick på den oplogade gångvägen, den väg ingen behöver använda, vägen som löper längst husets baksida - där fönstren sover med öppna ögon - då kände jag mig lite iakttagen, men ändå trygg.
Kommentarer
Trackback
