senblommning

I går for vi till ett ställe där människor, som på ett eller annat sätt avviker från samhällsnormerna, renoverar cyklar och säljer dem. Jag fick fin fin service och en alldeles prima Urban för ynka femtonhundra. Och nu svischar jag fram i cykelfilerna, så lycklig, så lycklig.

Och i dag föll den riktiga första snön. Vackert var det. Och nu har ett pudertunt flor dragits över världen - kanske som ett, mot mörkret, skyddande hölje. I dag känner jag mig tillitsfull och lycklig.

I morgon tar vi ledigt. Helt ledigt, från studier och alla andra måsten. Jag behöver det. De senaste veckorna har jag arbetat ikapp det jag sackat efter med en tid. Det har blivit en del tolvtimmarsdagar. Konstigt nog är jag ganska tillfreds då - då när vardagen är ockuperad och stryptajt. Jag gillar att vara aktiv - då känns det som att livet tas till vara (fast det kanske är precis tvärtom - att det går förlorat). Men nu har jag haft lite värk på den vanliga varningspunkten på den högra sidan av framhuvudet och då måste jag vila, annars börjar händerna domna och syret kännas bristfälligt.

På ledigdagen ska vi fara till svärföräldrarna. Där kan man umgås med världens bästa "mamma" och "pappa", äta god mat och mumsa på mäktiga bakverk och bara vara. Pojkarna är kanske också där. Då blir dagen fulländad.

Kram