senblommning

Här är jag i egen hög person

I går for vi ut till havet, till en väns föräldrars hus. Föräldrarna befann sig i ett annat hus, på en anna plats, långt bort - så vi kunde härja fritt!

Först tog vi båten ut till en ö och en fin sandstrand där vi spelade boule och njöt av det halvfina vädret. Jag och T tog oss till och med ett (krystat från min sida) dopp i det iskalla havsvattnet. Brrrr....Man är inte lika ung och spontan längre. Efter badet kändes det bara kallt och jobbigt med logistiken - vart/hur skulle jag byta till torra kläder ostört, vart skulle de våta kläderna ligga så att de inte blötte ned hela innehållet i vår väska? Lite tråkigt är det allt att vara vuxen (och inte ofta förmögen att kringgå detta faktum).

Jag fick träffa M:s nya flickvän för första gången och hon verkade trevlig. Hon hade en söt dotter som vi alla spelade Wii-sports med i omgångar, i flera timmar under eftermiddagen. Och då, när jag spelade mot den alerta tioåringen, kände jag mig riktigt gammal, passé. Reaktionsförmågan är ingalunda på topp längre - åtminstone inte i klass med en tioårings. Kan man ens begära det? Kroppen utvecklas fram till någon gång i tjugosjuårsåldern - sedan går det bara utför! Jag har alltså redan peakat och befinner mig nu i början på den långdragna process som oundvikligen leder till döden. Bakisångest.

Väl tillbaka vid huset efter båtutflykten spelade vi brännboll, lite mer boule och drack alkoholhaltiga drycker. Tyvärr belv det en olycklig blandning av öl, vin och gin för min del - som jag får lida för i dag. Sedan spelade M på guran och vi sjöng gamla Beatleslåtar och Lisa (jag älskar  Lisa!).

En mycket lyckad dag och kväll i goda vänners lag. Det är sådana dagar som ger energi till pluggeri och jobb - som faktiskt merparten av min (och min mans) sommar består av.

På natten tog jag en mycket dyr taxi hem, eftersom Chicki var ensam med öppen altandörr. F stannade kvar och festade en stund till och fick sova i huset med havets brus kring knuten och sedan köra bilen hem nu i eftermiddag. Chicki verkade mycket sur, när jag kom hem, eftersom hon inte hade behagats inmundiga det nya sensitive-torrfodret och nu förmodligen var vrålhungrig. Hon åt upp nästan två hela Sheba (mattes dåliga-samvetes-kattmat) och stack sedan ut på äventyr i sommarnatten igen. Då var man inte mycket värd. Men hon hade faktiskt varit ensam i tolv timmar!

Kram