Julshopping

En fin eftermiddag. På bokcafét åt vi saltlös kikärtssoppa och segt bröd och drack kaffe och åt pytteliten mörk chokladbit (fast Julianne avstod chokladen). Julianne handlade julklappar och jag egotrippade på Lindgren. Fann TVÅ av hans böcker jag inte tidigare hade (Till sanningens lov och Legender). Sedan tänkte jag köpa Lidmans Nabots sten, men kom på att jag redan hade den i ett samlingsverk. Och så såg jag en massa andra böcker jag ville ha, men inte hade råd till om det skulle bli några julklappar. 

I den gammalmodigt trånga och gemytliga pappershandeln inhandlade jag några silkespappersfigurer att exempelvis hänga i taket, till en älskad mottagare, och vackra julbokmärken i vintagestil att exempelvis klistra fast på paket.

Sedan åkte vi buss länge för att handla lite mer. Till pojkarna köpte jag en häftig killpryl med fart och fläkt. Helst skulle jag vilja köpa dem en spis från Brio, en sådan där röd i masonit, trä och med en lucka med ett fönster i plast. Jag minns hur mycket glädje jag hade av min egen som liten. Den var inte ung eller spis, den var ett hus, först för mig, sedan för mina småfigurer och min älskade "Piggen". Men jag kan inte förmå mig att köpa en leksaksspis till grabbarna. Jag vet inte varför. Och jag ska kalla mig feminist? Eller är det bara så att jag själv faktiskt gillar speediga så kallade killgrejer? Jag tror knappast att jag skulle ha roligt med en Briospis idag - men stor blir glädjen för mig med en radiostryd svävare som svischar fram över snöklädda vidder, så att pudersnön sprutar.

På torsdag kväll kommer F hem, efter nästan en månad i huvudstaden. Jag har saknat honom. Kanske ska ha få en julklapp av mig för första gången på typ fyra år (julklappar par emellan är måhända en nyförälskad grej). I vanliga fall stillar vi våra gemensamma begär (kläder, glasögon, skor, annat nödvändigt - ja, det kanske rent av är behov) på mellandagsrean. Det verkar som att F har fått ett jävligt bra jobb - så kanske blir mellandagsreor, rabatter och extrapriser i allmänhet lite mindre avgörande för vår konsumtionskraft framöver. Det vore skönt. Vi är ju alla här för att handla, förbruka och förtära, inte sant? Julianne handlade julklappar och en julgransfot och julgransbeslysning och julkrimskrams och mera - och sökte sedan botgöring genom att köpa en Vasaplan (motsvarande tidningen Situation Stockholm) av en tydligt sargad farbror som önskade en god jul. Jag älskar sådana avlatsbrev, ironin i det, humorn faktiskt. Jag älskar också sådant som har en liten touch av gudfruktig längtan. Det är fint.

Själv är jag helt igenom ond som shoppar hämningslöst och utan reflektion. Och som helt politiskt inkorrekt skojar om oss förtappade som vandrar i brokig skara mot gigantiska, bakom-liggande, lagerbyggnader med bjärt lysande skyltar. Alla vi förtappade som bara måste fynda lite på Rusta, som får tom och glasartad blick på Rusta, som måste handla mängder av billiga saker som går sönder eller ställer till besvär på Rusta. Alla vi som innerst inne vet att det inte bara är priset som är skillnaden och som egentligen vill handla damsugare, lampa och stol av kvalitet och klass - men som inte förmår eller har möjlighet att unna oss att tänka långsiktigt. Kramen to US

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0