Frosseri och lättja
Den åttonde november förra året var jag inna på den femte magsjukedagen och upptäckte att jag inte rökt en enda ciggarett på flera dagar. Jag har alltid vetat att jag inte varit fysiskt beroede av ciggen eftersom jag aldrig haft abstinensbesvär när jag av någon anledning inte rökt. Men denna dag kom jag till en kraftfull insikt: "Jag behöver inte röka av någon enda anledning", och sedan den dagen har jag inte tagit i en ciggarett. Jag har heller inte saknat gifterna en enda gång. Det är fantastiskt vad jag kan göra med lite vilja och beslutsamhet!
Med anledning av att jag under senhösten och våren tangerat fetmagränsen har jag försökt applicera samma resoluta inställning till den nödvändiga viktnedgången - dock utan resultat. Jag har, i ett desperat försök att skapa ordning och struktur i den nödvändiga födointagsreduktionen i kombination med en stark motionsacceleration, gått med i en nätbaserad och pinsam viktklubb där man räknar kalorier in och kalorier ut, men utan resultat. Alltså - jag tappar stinget efter någon vecka eller två. Det är helt enkelt inte roligt att äta lite och röra på sig mycket. Jag älskar att frossa i god mat, desserter, bakverk och choklad och min idé om en lyckad kväll är slappande framför SVTplay eller med en god bok. Jag har aldrig varit hurtig - har försökt låtsas vara det någon gång - men i grund och botten är jag en lat person med en i det närmaste obefintlig egen drivkraft, åtminstone gällande mig själv.
Fast jag trivs inte i kroppen nu. Inga kläder sitter bra och jag bryr mig mindre om mitt utseende i övrigt eftersom det inte känns lönt. Vem bryr sig om barbapappas frisyr liksom. Jag känner mig som vanligt i god fysisk form, men förstår ju att diabetesen och stroken och kärlkrampen och cancern inväntar rätt tillfälle att anfalla.
Så, någon ändring måste det bli. Snart.
