Liten söndagstanke


-------Detta blogginlägg har genomgått cencur----------------------------------------------------------------------------------------

Jag blir så ledsen på denna egoism, som sipprar fram ur kalla hjärtan, hjärtan av sten - hjärtan tillhörande oförstående priviligerade, med stympad förmåga till empati. Dessa priviligerade, som utan större eftertanke  sänker skatter och därefter tvunget skär ned på ersättningar och återhämtningsmöjligheter för samhällets allra mest utsatta medborgare. Och jag är så besviken på alla vi som inte ställer oss upp och skriker "NEEEEJ, nu har det gått för långt, nu får det vara nog". För att inte tala om hur jag känner för alla dem som möjliggör egoisternas och cynikernas framfart i maktens korridorer.

Men, konsumtionen är som ett rykande grönt serum, som förgiftar allt som kommer i dess väg. Kommersen och konsumtionshetsen förvandlar den givmilde till sniken. Konsumtionshetsen lockar den egentligen nöjde att köpa en platteve till och en finare bil och till att renovera om köket efter 3 år - medan medmänniskor (som faktiskt inte tagit ansvar över sitt liv och därför får skylla sig själva, ursäktar man sig) sitter inlindade i filtar på gatan med en desperat vädjan nedskriven på en bit papp.

Vad kan vi göra för att förmå oss att inse samhällets bästa? Ibland känns det bara så hopplöst.











Ps. Detta med cencuren var bara ett skämt. Ha ha

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0