Artonhundratalsromantik



Den här bilden skulle mycket väl kunna vara tagen någon gång under artonhundratalets andra hälft. Om jag lyckats retuschera bort Volvosarna hade du säkert köpt att jag scannat in ett urgammalt fotografi. Bilden är tagen i dag. Jag tror inte att mycket har förndrats här i Vängåvans park sedan år 1886, då fontänen (som här dessvärre inte kan skådas i sin helhet) uppfördes efter ritningar av en kvinna (!) vid namn Sofia Gisberg. 

För mitt inre öga klipper jag in ståtliga sågverksbaroner på söndagspromenad, iklädda kritstrecksrandiga pressvecksbyxor, väst och fracköverdel, vita tyghandskar och med cylinderhattarna på svaj (när borgarklassen demonstrerar sitt välstånd görs det ju efter adliga ideal). Under armen har sågverksbaronerna vackra vitklädda damer. Stroppiga qvinnor med små huvudbonader fastnålade i höga svinryggar, kaméer i spetsskylda dekolltage, damer som skymmer sin gräddvita hy under volangprydda solparasoll. 

Önskar jag tordats knäppa fler och bättre bilder. Men det är faktiskt lite genant att inför allmänheten - så uppenbart begeistrad och upphetsad - fotografera ett föremål, ett objekt som för den inbitne sundsvallaren förmodligen avfärdas som en intetsägande detalj i vardagsfonden. Och det är förargligt att verka alltför angelägen. Iver är aldrig cool. Just i min hetsiga strävan efter att föreviga en tingest eller upplevelse på bild, då känner jag mig väldigt sårbar.

Kommentarer
Postat av: jana

och det var ju i sundsvall Elvira Madigan dansade på sin lina så sixten sparre blev helt till sig och deras olyckliga kärlekshistoria började.

2011-09-10 @ 16:45:31
URL: http://ifilmernajagser.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0