Två tungor

http://www.youtube.com/watch?v=CK6sQno7WOk

Jag innbillar mig att denna underbert vackra Fred Åkerström-visa (här tolkad av Sofia Karlsson) ökar min förståelse för hur det kan vara att vara beroende av gift som skiljer från livet och verkligheten, som sliter från kärleken och det verkligt goda i tillvaron. Det ljuvliga och lömska giftet - så underbart och så förrädiskt, förödande. Kluvenheten. Att slitas mellan det vardagliga, det normala och accepterade och den förtjusande intensiteten i "underbart är kort".

Två tungor har mitt hjärta,
två viljor har mitt sinn.
Jag älskar dig för evigt,
och jag blir aldrig din.

Djupt i det röda mörkret
fick livet dubbel form.
Där kuttrar det en duva,
där väser det en orm.

Två tungor har mitt hjärta,
hör på det lika väl.
Bli hos mig och gå från mig,
och fräls mig från mig själv.

Djupt i det röda mörkret
fick livet dubbel form.
Där kuttrar det en duva,
där väser det en orm.

Två tungor har mitt hjärta,
två viljor har mitt sinn.
Jag älskar dig för evigt,
och jag blir aldrig din


Allting gott i livet kan bli till ondo. Det mesta får en bitter eftersmak, överdoserat. Som min halsbränna i morse, efter en myskväll med mängder av snask. Cornelis uttrycker det såhär: "Ty om man dricker det utan sans, förlorar det all sin forna glans - och man får kvar en tom flaska - och bittra tårar och aska". Egentligen gäller det nog allt, men framför allt själva livet, tiden. Allting vi givits till låns bör hanteras med varsamhet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0