senblommning

Kolla tavlan vi fyndade på Fyndlagret! Älskar den! Att någon sytt den. Att den väcker ljuva, halvt suddiga, förnimmeler från min barndom. Minnen från mysgula och institutionsgröna dagis- och skolkorridorer. Enda problemet med detta konstverk är att det är svårplacerat. Om jag känner mig själv rätt så slutar det - lite tragiskt får man väl säga i det här fallet - med att jag inreder hela vardagsrummet så att det matchar tavlan.

Denna orange ger en känsla av gardinerna i aulan på högstadieskolan. Det där vävda ull/kanvastyget som var så populärt på sjuttiotalet (och som hängde kvar i 20 år i skolan). I taket på aulan dinglade gigantiska, runda rislampor - som enorma kinapuffar doppade i mjölk. Golvet var fiskbensmönstrad parkett. Det var en vacker lokal, salen där vi samlades för att höra vuxna berätta om hur dåligt det var att ägna sig åt hasch och osyddat sex.

I dag är Hagalundsskolan nedlagd, står gapande tom och öde. Övergiven och sviken är hon, av elever som blev kunder och valde icke-kommunala alternativ som lockat med behändiga lap-toppar, lättförtjänta betyg, pommes frites till lunch var dag - mot betalning av stinn skolpenningpung (pengar den enskilde inte ser, men som sannerligen står högt i kurs) och dessutom ofta till det dyrare priset av en framtid av okunskap.

Vi är unika i världen, med det att vi pumpar in mångmiljonbelopp av våra gemensamma tillgångar, till vilken riskkapitalist som helst som vill leka skola och tjäna storkovan på värnlösa barns behov av kunskap. Vi håller på att outbilda en hel generation. Ja, eller en del av den generationen. Den delen som inte vet att de ska välja (och därför inte har ett val) och som blir kvar i den tyvärr alltmer urholkade kommunala skolan. Eller den delen som inte har förmåga eller förutsättningar att välja "rätt" och därför väljer fria skolor som frestar med meningslös bling-bling (som "säljer"), men som drivs av profithungriga entreprenörer som dessvärre inte kan erbjuda eleverna några vettiga lärdomar. Sedan finns det ju så klart de barn (föräldrar) som har alla möjligheter att välja "rätt" skola. De barnen går det säkert bra för. Kasnke utgör denna grupp ungefär 30 % av alla barn i Sverge.


Av någon anledning kommer jag att tänka på detta välkända poem:

Man dansar däruppe - klarvaket
är huset fast klockan är tolv.
Då slår det mig plötsligt att taket,
mitt tak, är en annans golv.


Nils Ferlin, Infall, 1933.





Se programserien: "Världens bästa skitskola", i URplay.