senblommning

Ja, så var tre och ett halvt års studier, i princip (bara ett litet seminarium kvar), till ända. De sista vetenskapliga böckerna lämnades igen i universitetsbibliotekets återlämningsapparat som påminner om sådana där pantningsmaskiner på mataffären, där glasflaskorna ställs på ett runtgående rullband och försvinner bakom kröken; sista inlämningsuppgiften lämnades i lärarens fack och sedan tog jag mig en sväng runt skolan - en walk down memory lane.


Nere i magasinet. Underbart, rader och åter rader av vältummade volymer.


Nere i magasinet känns historiens vingslag. Dessa mobila hyllor kom förmodligen hit i detta universitets begynnelse, i mitten på sextiotalet. De gör mig glad, ratthyllorna.


"Fyrkanten" i favoritkcaféet där vi är stamgäster så pass att vi och personalen känner varandra vid namn. I denna fyrkant har vi dryftat all världens frågor och sammanlagt säkert intagit ett fullt badkar kaffe vardera.


Den sterila institutionskorridoren där jag och min kumpan i besvärligt studentbeteende analyserat, kritiserat och diskuterat med våra favoritoffer till lärare.

Ja, lite separationsångset har jag, vilket läraren vi kommit att kalla Grapefrukten, hade bästa boten mot: Gör som jag, sade han, lämna aldrig skolan - det är bara byta institution lite nu och då så tröttnar man aldrig.

Men jag tror att jag ska pröva mina vingar på fältet först...