Städerskan

I Turkiet blev jag vän med kvinnan som städade vårt hotellrum.  Hon var i min ålder, men ägde en vishet som jag förmodligen aldrig kan uppnå, hur länge jag än lever. Klokheten fanns i hennes ögon och varma förhållningssätt.

Trots språkförbistringar kändes det som att vi förstod varandra genom ivrigt gestikulerande. Hon bodde tillsammans med sin man och fem barn i de dimhöljda bergen, högt ovanför det skräniga turistområdet. Där levde hon ett förmodligen ganska spartanskt liv.

Jag skämdes för att vi var "rika" och för hon skulle städa bort vår skit och därför höll vi rummet rent och gav sammanlagt flera hundra i dricks (också detta kändes komplicerat, eftersom jag kände mig som en snipig östermalmslady som bara ääälskade "hjälppersonalen" och genom sina välgörande försorger kunde känna sig god och givmild gentemot de sämre ställda). Men jag tror på allvar att vi tyckte om varandra liksom på riktigt.

Bädda sängen gjorde hon - och det med besked! En sann konstnär är hon!





Förälskade fåglar i en damm.



Ett hjärta


En anfallande kobra


Jag önskar verkligen att världen hade varit mer rättvis. En städerska i Turkiet får ut max tre tusen i lön för sitt hårda arbete. Denna kvinna hade ledigt två av fjorton dagar. Jag undrar hur en så varm, god och talangfull kvinna skulle ha det i ett annat samhälle. Jag önskar henne lycka och framgång i livet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0