Arbetslivet

I bland får jag låtar på skallen. De tycks dyka upp från ingenstans. Ofta är det banal musik, sådant som spelats  i radion typ en miljard gånger. Sedan kan jag gå omkring och nynna i mitt inre en hel dag. Först när jag har ro att reflektera ett slag inser jag att sången uppstått av en anledning, kanske som en fingervisning om vad mitt freudianska undermedvetna vill göra mig uppmärksam på.

När jag klev in genom farstudörren i eftermiddag tralladade jag nästan högt på working nine to five. 

Så, detta är alltså vad mitt omedvetna vill förmedla, direkt översatt till svenska:

Trillar ur sängen och snubblar till köket
Häller upp en kopp ambition (kaffe)
Och gäspar och sträcker på mig och försöker komma till liv
Hoppar in i duschen och blodet börjar pumpa 
Ute på gatan spritter trafiken till 
Med folk som jag som jobbar nio till fem

Jobbar nio till fem - vilket sätt att klara livhanken
Knappt klarar man sig - det tar mer än det ger
De bara använder din hjärna och ger dig aldrig något beröm
Det är alldeles nog för att göra dig galen - om du tillåter det
Nio till fem för service och engagemang
Man skulle kunna tycka att jag förtjänar en rättvis löneförhöjning
Vill utvecklas men chefen verkar inte tillåta det
Jag svär - ibland är han ute efter mig


Och så vidare...

Alltså arbetsbördan är orimlig om man äger minsta uns av ambition att samtidigt se människan och dennes behov (dvs. vad jag anser behövs för att denne skall uppnå - märk väl - skälig levnadsnivå) och hinna dokumentera gjorda observationer ordentligt, samt fatta beslut som gynnar gärna både den enskilde individen och stadsdelsnämndens skrala kassa på samma gång. Och information, anmälningar, ansökningar, frågor, klagomål på hemtjänsten, uppgifter, fix och trix, strömmar ständigt in via telefon (nu inser jag den dystra nödvändigheten av telefontid), mail, kundtjänst och telefonsvarare. Och dessa datorsystem, oändligt många musklick för att påverka enbart en enda människas livssituation (till det bättre, oförändrade eller sämre - man kan säga JA till nya/fler insatser, NEJ till nya/utökade insatser och till och med dra ned på befintliga insatser). Det är trist - nio till fem jobbet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0