Hemkommen

Igår kom jag hem. Lägenheten kändes tom och steril på något sätt, men svärisarna hade till min stora glädje varit här och slagit på värmen (som varit avslagen för växternas skull), tänt några lampor och fyllt kylskåpet och fruktskålen.

Stockholm var underbart, men två veckor gick fort. Jag hann umgås med F och göra en massa mysiga turistsaker, träffa mina syskon, min relativt nykläckta systerson, min moster och mina kusiner, älskade vänninan M och hennes fina söner, väninnan I, samt besöka pappa, hans sambo och deras husdjur som alla flyttat ut på landet. Ändå är jag inte nöjd. Tiden förlöt allt för fort.



Älskade kusiner, systrar och den lilla klompen är Oggis, min systers underbara lilla avkomma

De månader som återstår här i norrland kommer att kännas som en enda lång transportsträcka, nu när jag vet att det är definitivt att vi blir storstadsbor. Jag önskar det fanns typ som en äggklocka som kunde vrida fram tiden. Med den tidsframskruvaren i högsta hugg slapp jag den här sista terminen också.

Jag har aldrig tidigare känt mig så urbota omotiverad och jävla less på skolan. Jag är inte ens säker på att jag vill arbeta som socialarbetare framöver, eftersom jag inte riktigt kan köpa/svälja hela socionomkonceptet och då blir det svårt, för jag är totalt oförmögen att göra någonting halvhjärtat. Jag vill bli journalist i stället och likt Janne Josefsson kritisera allt och alla och bara vara sur och motvalls och avtäcka de mest lortiga och förhatliga aktiviteterna i vårt sjuka kapitalistiska och kommersialiserade samhälle. Jag vill förändra och inte vara en lakej, en Reinfeldt och gängets underhuggare.

Att utbildningsvalet är felaktigt är ingenting jag kommit på just nu, den insikten har liksom legat och marinerats alltsedan praktikterminen då jag konfronterades med den krassa verkligheten. Det smutsiga blev ytterst synbart lite högre upp i organisationen, de fördolda sanningarna, de skickligt insnirklade kraven på "flexibilitet" (=) ökad produktivitet och kostnadseffektivitet - allt grundat på en rätt taskig människosyn. Jag känner mig nästan lite bitter idag. Måste passa mig, det kan vara skadligt för hälsan och skönheten (den annars blida och gudomliga).


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0