Inspirationskällorna

När jag var barn hade vi väldigt roligt tillsammans, pappa och jag. Han hade en livlig fantasi som förvandlade betongrör till hus, kabelvindor till öde öar och vattenpölar till fiskerika sjöar. Och i hemmets lugna vrå kunde han pyssla ihop en magnifik glasögonorm, som jag fick tjusa med min röda blockflöjt i plast.

 I bland lekte vi "Poliserna från Kuddrig", en tämlligen poänglös ploj som gick ut på att vi var poliser och hade kuddar på huvudena som vi liksom stångades med. Jag minns att jag hade en favorit stångar-kudde som fanns hemma hos farmor och farfar. Det var en hårt stoppad prydnadskudde med blomstermotiv.

På helgförmiddagarna (när pappa egentligen ville ligga och slöa) lekte vi "Sovande Indian", då pappa var den sovande indianhövdingen och jag var Mamma Squaw (en annan indian) som satt och lekte indianrelaterade lekar (för mig själv) utanför "tältet" (ett uppspänt påslakan). RESPEKT! Jag har provat sistnämnda lek på ett antal ungar, men de kräver alltid aktion från min sida - det verkar inte förstå det här med sovande indian. Kanske har jag gjort någonting fel, eller så var jag ett exceptionellt korkat barn.

Mamma var en jäkel på att uppfinna gäckande lekar, som ofta gick ut på att skrämma mig litegrann. "Janor och Räven" hette hennes favoritlek, där hennes ena hand föreställde en svan (Janor, hette han) och den andre var en (namnlös) räv som ingenting hellre ville än att sluka Janor. Jag minns att jag var väldigt engagerad i Janors utsatthet och erbjöd, i skräckslagen desperation, den stackars svanen skydd under min tröja. Och när Räven kom och frågade efter Janor så utelämnade jag honom aldrig! Min yngre syster, däremot, sålde ut honom direkt för att rädda sitt eget skinn. Det är vad jag har fått höra i alla fall.

I bland lekte vi affär. Mammas mage var affären och benen föreställde en typ av automatisk svängdörr (som man kunde fastna i, om hon var på det humöret). Jag minns inte att jag handlade så mycket i den affären - leken gick främst ut på dörrens nyckfulla beteende.

Ytterligare en lek hette "toaletten" och den innebar att jag satt på mammas böjda knän och låtsades kissa och rätt vad det var så rätade hon på knäna och jag ramlade ner. Skitskojigt! 

Ja, nu när jag tänker efter så utspelade sig alla mammas lekar på henne, där hennes kropp utgjorde både scen och rekvisita. Allt för att hon skulle slippa röra på sig i onödan. Det är fan KUNG! Jag praktiserar både toalett- och affärsleken med pojkarna. Win-win-situation eftersom de skrattar förtjust och jag får ligga ned. "Janor och Räven" känns kanske lite väl hard core, även för mig.


Kommentarer
Postat av: Elin

Härligt att läsa!

Men med Janor och räven har du faktiskt glömt en detalj. Det var Janor som var den onde och den stackars räven (pek- och långfingret) som man skulle skydda. :)

2010-10-20 @ 11:51:35
Postat av: Linda

Bale, jag visste att Janor var den onde (det hörs ju på namnet) tills för en tid sedan då du satte griller i huvudet på mig. Jag vet inte hur det blev tillsnurrat, men det var något du sade. Eller, jag kanske har drömt. Skönt att veta att allt är i sin ordning i alla fall...



Nu kom jag på att mamma brukade hota med Janor, om jag inte gjorde som hon sade. Hände det bara mig?



Hon var nog lite lätt gemen, vår mor. En gång höll hon min älskade "Piggen" över sopnedkastet. Det var lågt. Men nu kan jag se en liten, liten skymt av humor i det.



En barndom kan ju alltid omprövas och redigeras. Och det är skönt.



2010-10-21 @ 00:15:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0