senblommning

Förvinterkväll med urkass kamera och utan blixt - som en oljemålning.

Ute är ett frostlandskap. Marken är beströdd med miljontals glittrande silverstjärnor. De köldstela grässtråna syns pudrade med pulveriserade prismor som reflekterar samhällsbelysningens trötta sken. Det är kanske vackrast innan snön breder ut sitt tjocka duntäcke över skog och mark och över stadsekiperingen - gatubelysningen, trafikljusen, de runda planteringsplättarna i de många rondellernas mitt, höghusen, låghusen, affärerna, as-falten... Frosten är - trots att den biter, kyler och förtär - gudomligt skön.

På vägen hem från skolan gick jag och tittade till Juliannes (som är på turné) siameser och särskilt Tyra blev glad åt att se mig. Hon är som lite galen den missen - sjukt tillgiven och närhetssökande. Så charmigt needy.

Åter hemma på höjden igen visade jag en utflyttande väninnas lägenhet för en underbart charmant dam på åttio bast. Det var tänkt att titten skulle ta tio minuter - men vi hade så trevligt att tiden for iväg och jag tror att vi umgicks i nästan en timme. Det var oerhört intressant att lyssna till hennes berättelse. Det är spännande med människor som levt länge - de har mycket att förtälja och naturligtvis många visdomar att vidarebefodra. Jag tror att jag ska bjuda henne på fika när hon flyttat in.