Mitt vinterland


Var inåt landet och firade en trettioåring igår. Vi lekte lekar och utsatte huvudpersonen för pinsamheter och det var ytterst roande.

Och i natt sov jag sked med en irländsk och en engelsk setter. En låg i knävecket och en i famnen. Jag har en tendens att göra djur odrägliga med min ändlösa kärlek. När jag stigit upp noterade jag att de små odjuren gjorde anspråk på en varsinn plats hos husse och matte i deras säng. Hi hi. Det är som med barna - andras kan man skämma bort något hutlöst, eftersom man aldrig behöver ta konsekvenserna. Men jag tror att mina egna skulle hållas ganska kort.

Jag gillar hemvägen, när jag varit där i inlandet. Tretton mil av stilla begrundan. På ditvägen är jag upptagen av musik i hörlurar, böcker, roliga sätesgrannar och förväntningar inför de kommande festligheterna. På hemvägen ser jag landsbygdsnaturen och känner mig så nära den på något vis. Mellan besöken har årstiderna ofta skiftat och därför blir det som en ny upplevelse varje gång.

I dag var det åkerpräglade landskapet dynor av mjukglass och de präktiga granarna vid skogsbrynet tycktes tyngda av tjock kristyr. Björkarnas späda och stelfrusna kvistar syntes doppade i socker som den svaga decemnbersolen smekte i nyanser av violett, skärt, guld och aprikost. Det var fantastiskt!




Gammal bild, nästan samma känsla. Här är färgerna lite kallare än de var i dag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0