Sophantering
Jag läser Hummelhonung. Känner att det blir perfekt att köra triptyken om: Hummelhonung, Pölsan och Dorés bibel, såhär innan "minnena" (TL är skeptisk mot det här med minnen - dess tillförlitlighet) kommer. Hummelhonung är särskilt betydelsefull för mig, eftersom det var med den boken jag gjorde min Torgny-debut för tio år sedan. Jag lånade den på Solna Stadsbibliotek och sträckläste - förundrades, äcklades, förtjusades. Sedan dess har han varit Författaren.
I går var jag och handlade mer garn. Har blivit som besatt av virkning och stickning igen! I morgon ska jag fara och köpa ännu mer garn, denna gång till en halsduk.
Vi hade myskväll här hemma i går, jag och F på tu man hand. Det var god mat och "tre filmer för hundratjugo" och en mängd delikata chokladpraliner (uppladga på det nya lilla glaserade fatet i form av ett (björk?) löv). En underbart trevlig kväll bakom fördragna blå och gråmönstrade gardiner.
I dag har vi rensat. Rensat ur skåp och lådor och vindsutrymmet. Och så for vi på soptippen med en hel del och till Myrorna med resten. Jag älskar att fara till ställen där man kan bli av med ratet, samtidigt som man smeker samvetet. Det känns liksom så riktigt och rejält att själv sortera sin trasiga dammsugare helt rätt i stället för att, som många andra, bara ställa den på golvet i soprummet och hoppas på att det löser sig...Sedan är de så hjälpsamma, personalen på soptippen, riktigt trevliga faktiskt, och fina i sina rediga och slitstarka orange overaller.
Men jag blir beklämd när jag beskådar vår sjukliga västvärldskonsumtion. Hundratals ratade datorskärmsbumlingar på hög, kasserade tv-apparater i höga travar, och sedan den där kontainern somär märkt "icke återvinningsbart"... I "icke återvinningsbart" slänger man bland annat keramik och porslin. Och däri fick jag syn på ett par hela (dock saknandes tillhörande fat) Rörstrandskaffekoppar (Pi, från setxiotalet) på lite håll. Jag suktade efter dem, ville ha dem hem till mig, men tyckte det kändes alltför genant att liksom anstränga mig för att komma åt dem. Och nu ickeåtervinns de i all oändlighet.
I går var jag och handlade mer garn. Har blivit som besatt av virkning och stickning igen! I morgon ska jag fara och köpa ännu mer garn, denna gång till en halsduk.
Vi hade myskväll här hemma i går, jag och F på tu man hand. Det var god mat och "tre filmer för hundratjugo" och en mängd delikata chokladpraliner (uppladga på det nya lilla glaserade fatet i form av ett (björk?) löv). En underbart trevlig kväll bakom fördragna blå och gråmönstrade gardiner.
I dag har vi rensat. Rensat ur skåp och lådor och vindsutrymmet. Och så for vi på soptippen med en hel del och till Myrorna med resten. Jag älskar att fara till ställen där man kan bli av med ratet, samtidigt som man smeker samvetet. Det känns liksom så riktigt och rejält att själv sortera sin trasiga dammsugare helt rätt i stället för att, som många andra, bara ställa den på golvet i soprummet och hoppas på att det löser sig...Sedan är de så hjälpsamma, personalen på soptippen, riktigt trevliga faktiskt, och fina i sina rediga och slitstarka orange overaller.
Men jag blir beklämd när jag beskådar vår sjukliga västvärldskonsumtion. Hundratals ratade datorskärmsbumlingar på hög, kasserade tv-apparater i höga travar, och sedan den där kontainern somär märkt "icke återvinningsbart"... I "icke återvinningsbart" slänger man bland annat keramik och porslin. Och däri fick jag syn på ett par hela (dock saknandes tillhörande fat) Rörstrandskaffekoppar (Pi, från setxiotalet) på lite håll. Jag suktade efter dem, ville ha dem hem till mig, men tyckte det kändes alltför genant att liksom anstränga mig för att komma åt dem. Och nu ickeåtervinns de i all oändlighet.
Kommentarer
Trackback
