senblommning

I morse vaknade jag av en biltuta. Klockan var nära elva och svärföräldrarna kom, oanmälda, förbi en sväng innan de skulle hälsa på B. De skulle bara erbjuda lite överblivna saker efter deras flyttstädning/garagerensning. Jag fick färdigsydda gardiner av det underbara blå tyget från i går, som jag nu har tvättat och ska stryka och hänga upp i vardagsrummet i morgon. Sedan fick vi fabriksnya påslakan och ännu fler burriga badlakan och handdukar och ett par hemsydda och oerhört kitchiga lampskärmar (kanske sjuttiotal), och sist men inte minst några portioner härligt mustig köttgryta. Hon lagar ofta mat till oss, svärmor. Och jag tycker inte illa vara - fattiga och upptagna studenter tar tacksamt emot, särskilt när maträtterna är så mästerligt tillagade och utsökt välsmakande.

Eksemet är fortfarande rött och väldigt missklädsamt. Antar att det finns en orsak till att kortisonbehandlingen ska pågå i en månad. De kanske tar tid, eksemen.

Jag har bevakat utgivningen av Torgnys förmodligen sista bok sedan jag först fick höra om den och i dag fick jag äntligen förhandsbeställa den. Lindgrens Minnen kommer den sjuttonde september! Medan jag väntar kör jag ett litet Lindgren-maraton för att få tiden att gå. Just nu läser jag Pölsan, sedan blir det nog Ljuset, eller möjligtvis Bat Seba. I min bokhylla står en liten samling Lindgrenska böcker - en del i nyskick (de senaste verken), andra funna på antikvariat eller införskaffade för en spottstyver på Myrorna. Mitt mål är att äga en upplaga av allt han gjort - men det verkar lite vanskligt att få tag på diktsamlingarna och novellerna han författade på sextiotalet. Ja, ja - det kan som få bli ett livslångt projekt det där...

Annars har dagen varit osedvanligt asocial och livsfrånvänd. Och vilsam.